Gunnar Blå

"Övervakningen" är skriven i formen av en spionroman. Men man förstår inte vad huvudpersonen "Carl" egentligen är för slags spion... och - framgår det snart - det vet han inte själv heller. Detta är naturligtvis ett besynnerligt tillstånd. Men författaren behandlar det väl, och spänningen finns där, åtminstone imaginärt.
Detta är (blir) ändå en tydlig avslutning i trilogin med de två tidigare delarna "Den tredje systern" och "Gå ner för trappan" (även om de alla är skrivna som travestier på olika gengrer). Så historien kan summeras nu, och jag måste säga att det varit en annorlunda läsupplevelse. För mig är historien i flummigaste laget, men det har aldrig blivit tråkigt att läsa den. Det är välskrivet, om än dunkelt understundom.… (mais)