Louise Hagberg (1868–1944)
Autor(a) de När döden gästar : svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning
Obras por Louise Hagberg
Etiquetado
Conhecimento Comum
- Nome legal
- Hagberg, Louise Euphrosyne
- Data de nascimento
- 1868-07-01
- Data de falecimento
- 1944-06-13
- Localização do túmulo
- Norra begravningsplatsen, Solna, Sverige
- Nacionalidade
- Sweden
- Local de nascimento
- Uppsala, Sweden
- Local de falecimento
- Solna, Stockholm, Sweden
- Ocupações
- folklorist
researcher
suffragist
translator
writer - Relações
- Hagberg, Theodor (far)
Hagberg, Karl August (bror)
Hagberg, Augusta (syster) - Organizações
- Nordiska Museet
Fredrika Bremerförbundet
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Kungliga Gustaf Adolfs akademien - Prémios e menções honrosas
- Litteris et Artibus (1931)
Fatal error: Call to undefined function isLitsy() in /var/www/html/inc_magicDB.php on line 425- Louise Hagberg was born in Uppsala, Sweden, to an aristocrat, Baroness Louise Jakobina von Schwerin, and her husband Jakob Theodor Hagberg, a professor of European linguistics and modern literature. Two of her siblings also became writers and translators. In 1891, Louise first became involved with the Nordiska museet (Nordic Museum), where she worked for the next 40 years. Her main interest lay in folklore and the ancient oral traditions of the Swedish countryside. During the 1910s and 1920s, she crisscrossed Sweden in 38 field trips to interview older women and men and make recordings of their conversations for the museum's archives, becoming one of the preeminent folklorists of the interwar period. She published a total of 50 articles on her work in Swedish and foreign journals, as well as in the museum's own journal, Fataburen. She also wrote articles for the daily newspapers.
Her first book, Påskhögtiden (The Easter Holiday), was published in 1920 and described the development of Easter customs over the centuries. She also wrote extensively about Swedish folklore on witches and witchcraft. Her monumental 1937 book När döden gästar (When Death Visits) remains the standard work on Swedish beliefs and customs related to death and burial.
Louise received several awards for her work, including the royal Swedish Litteris et Artibus medal. She was also a board member of Stockholm's Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt or FKPR (Association for Women’s Suffrage).
Membros
Críticas
Estatísticas
- Obras
- 1
- Membros
- 11
- Popularidade
- #857,862
- Avaliação
- 3.0
- Críticas
- 1
- ISBN
- 2
Hagberg jobbade på Nordiska museet, och boken är på flera sätt museal: många idéer och berättelser har samlats in och i viss mån systematiserats, men det finns ingen uttalad teori, ingen tes, ingen röd tråd. Det framvisas. Material upprepas. Det är oklart hur vanlig eller utbredd en viss tro skall ha varit; ibland noteras motsägelsefulla traditioner, ibland lämnas de okommenterade.
Vill man ha en övergripande teori att passa in olika skärvor av tro (på likets farlighet och kraft, på vandöda, på det rätta uppträdandet) får man i huvudsak snickra ihop den själv av materialet. Ett är säkert: som det utmålas tycks inte folket varit särdeles hemma i luthersk teologi, utan i mycket ha gått efter trons gärningar snarare än tron själv när det gällde att säkra saligheten.
Finns det en dominerande teorin tycks det snarast vara den om arvet: folktron får då huvudsakligen tre skikt, ett hedniskt, ett katolskt och ett lutherskt, där det första är mest intressant och det sista troligen anses som mest korrekt, minst präglat av vantro, även om det finns ganska få uttalade omdömen (annat än att vissa seder ses som »vackra«). Den utgåva jag har sägs i förordet ha reviderats vad gäller språkbruk; jag misstänker att detta i huvudsak gällt att substituera in ordet »samer«, men i brist på tydlig förklaring så är det inte lätt att veta och avgöra om boken skulle tåla att citeras i viktigare sammanhang.
Det är som sagt inte någon vidare tydligt organiserad bok, och den är lång och lågmält skriven: någon bladvändare är det inte, men en stor osorterad skatt att ösa ur för den med särskilt intresse. Andra har förmodligen gjort bruk av boken för att skriva mer koncentrerat, men det förtar inte värdet i egen läsning.… (mais)