Gabriel Jönsson

Även om jag bara köpte in Om Lund och det lundensiska för att ett av bidragen kom från Frans G. Bengtsson, så fanns det tack och lov fler duktiga författare som en gång legat där nere i syd, så genomläsningen av resten av häftet var inte helt onjutbart det heller. Visst finns det – naturligt nog – ett visst mått av självförhärligande och den sortens längtan till den gamla klang- och jubeltid som man vanligen träffar på i akademiska sammanhang – så även från den yngste av bidragsgivarna, Ivar Harrie, som är noga med att påpeka att han minsann fick uppleva den gamla tiden före kriget (första världskriget; boken tillkom under andra).

Sådant är dock i huvudsak en angelägenhet för lundensare, och tillsammans med åldern gör detta att man nog bör vara specialintresserad för att verkligen få ut något av de flesta styckenas detaljer (generalisering till ett högre plan kan dock som sagt ge insikter om studenter i allmänhet, även dagens), med två undantag: Frans G. Bengtssons lilla skildring av ett tidningsrummet på universitetsbiblioteket, och Fritiof Nilsson Piratens anekdot från en natt med alkohol och en av de många debatterna mellan tro och vetande – dessa må ha hänt just i Lund, och det är måhända så att de rent faktiskt omöjligt skulle ha kunnat hända på någon annan ort, men som berättelser höjer de sig över sitt ursprung och blir litteratur. Tack för det.… (mais)