Ellen Kushner

In an unnamed city, aristocrats fight murderous duels by proxy, and Richard St Vier is the best swordsman to be had for love or money. When the system's intricate etiquette is violated -- by a nobleman who learns to duel, by a lord who doesn't take refusals well, by an acidic scholar who has abandoned his birthright, and by St Vier's own peculiar moral code -- the entire city teeters on the edge of catastrophe.

This was excellent. If one had to quibble -- and, indeed, I love to quibble -- one might take issue with some of the supporting characters and their bottom-drawer stupid-fantasy-novel intrigues and motivations. And I spent the second half of the book waiting in vain for Michael Godwin to return and justify his predominance in the first half. But these are quibbles. It's not hard to take the long, magnanimous view of the book, because Richard and Alex are great. They carry the book effortlessly. They could carry a far worse book.… (mais)

This is an omnibus of the Riverside trilogy and a handful of short stories also set in the Riverside universe. The three novels are Swordspoint: A Melodrama of Manners, The Privilege of the Sword, and The Fall of the Kings. I thought the first was great, it has a great introduction and St. Vier is a nice name. The second was even better, we get to see the Mad Duke and St. Vier a couple times. The last one was pretty unenjoyable. So much so that I didn't finish it. The academic debates and love affairs just didn't do it for me. I like to see action: swords flicking around or wizard casting magic.

I also skipped a few of the short stories.… (mais)

Ellen Kushners Swordspoint är svår att riktigt genrebestämma: den presenterar sig i stort sett som fantasy, förutom att det egentligen inte finns någon fantastik: ingen magi, ingen fantastisk teknik, inga underliga monster. Världen historien utspelas sig i skulle kunna vara vår, förutom att den inte är det: hyrvärjor som används för formella dueller som egentligen är en sorts legala mord har veterligen aldrig funnits.

Främst av de hyrvärjor som befolkar den namnlösa stad nästan hela boken utspelar sig i är Richard St Vier. Han är tveklöst den främste i sin generation, inte bara i teknik utan också i hur hårt han håller sig till de spelregler som ändå finns: en utmaning per mål, den som utmanas har rätt att sätta någon annan i sitt ställe, och om detta sker och han vinner har målet rätt att fly.

Det hela utspelar sig alltså i en moraliskt ganska tveksam värld. St Vier är inte den mest omoraliske personen, men han tycker ändå det är rimligt att döda folk för betalning, eller för att andra skall lära sig att inte bråka med hans pojkvän, den tämligen slutne och sure före detta studenten Alec, som definitivt inte hör hemma i den nedgångna stadsdel St Vier annars bebor.

Inte en enda av de viktigare personerna verkar vara något större föredöme: ingen tycks ha mycket övers för moral, och även de minst avskyvärda förklarar sig i termer av egennytta. Vad värre är, så är de inte heller speciellt underhållande, utan verkar mest surmulna.

Lagarna och reglerna kring hyrvärjor, liksom de noggrant utlagda falska spåren som omger det mordförsök på stadens ledare som driver handlingen, är istället det som bäst uppehåller intresset. Idag är inte det faktum att huvuddelen av figurerna är män som ligger med män lika chockerande som när den kom ut, snarare då att av de två mer åldrade personer som framställs som sexuellt aktiva så är det kvinnan som fortfarande får vara attraktiv, medan mannen bara är löjlig.

Jag har svårt att riktigt förbehållslöst rekommendera detta: möjligen är detta ett fall där något var före sin tid men sedan överträffats, och där man behöver vara mer intresserad av genrens historia. Riktigt unikt framstår kanske idag främst greppet att inte ha någon magi i sin alternativa värld, och för den som önskar sådant kan jag tillråda en närmare titt. För övriga så är jag mer tveksam.… (mais)