Picture of author.

Olof Lagercrantz (1911–2002)

Autor(a) de Om konsten att läsa och skriva

50+ Works 844 Membros 8 Críticas

About the Author

Obras por Olof Lagercrantz

Om konsten att läsa och skriva (1985) 166 exemplares
August Strindberg (1979) 127 exemplares
Min första krets (1982) 51 exemplares
Att läsa Proust (1992) 49 exemplares
Stig Dagerman (1958) 34 exemplares
Om James Joyces Odysseus (1985) 26 exemplares
Agnes von Krusenstjerna (1980) 24 exemplares
Ett år på sextiotalet (1990) 21 exemplares
Dagbok (1954) 20 exemplares
Eftertankar om Strindberg (1980) 10 exemplares
Linjer 9 exemplares
Dikter 1935-1962 (1964) 6 exemplares
Svenska lyriker 6 exemplares
Pennan under strecket (2021) 4 exemplares
Den enda sommaren 4 exemplares
Enhörningen (1977) 4 exemplares
Dikter från mossen 3 exemplares
Dikter om kärleken 2 exemplares
Fågelropet ur dimman 2 exemplares
Den döda fågeln 2 exemplares
Dikter och dagbok 1 exemplar
Möten med bibeln 1 exemplar
Opinionslägen 1 exemplar
Trudi : roman 1 exemplar
¿ lese Proust (1993) 1 exemplar

Associated Works

Det nappar! Det nappar! : en antologi (2006) — Tradutor — 3 exemplares
Reunamerkintöjä hulluuteen (1997) — Contribuidor — 2 exemplares

Etiquetado

Conhecimento Comum

Membros

Críticas

August Strindberg, Sveriges enda verkligt internationella diktare, sysselsatte Olof Lagercrantz så gott som hela hans liv. Så tidigt som 1941 skrev Lagercrantz sin lic-avhandling om Strindbergs politiska och satoriska 80-talsdiktning. Sedan dess Strindberg var hans ständiga följeslagare. Med denna biografi från 1979 förnyade och förändrade Olof Lagercrantz för all framtid vår bild av Strindberg och hans diktning.
 
Assinalado
CalleFriden | 1 outra crítica | Mar 3, 2023 |
Om konsten att läsa och skriva handlar inte om skrivregler, upplägg och läsande med plikt utan är en betraktelse över just läsandet och skrivandet. Lagercrantz tar upp sitt eget och andras läsande; här skriver han om "puddingläsare" och läsning som liknar narkomani. Mycket klokt har han också skrivit om hur det är att läsa en bok för andra gången.
Författaren svarar på frågan som så många ställer sig; kan man lära sig att skriva? Svaret ger han genom en jämförelse med att snickra stolar - hur duktiga blir vi på att öva? Han nämner viktiga saker såsom rytm, flöde och kunskap om ämnet man ska skriva om. I boken finns goda råd som kommer från andra författare, där tas upp vem en författare skriver för och hur man kan veta att det man skriver har ett värde.… (mais)
 
Assinalado
CalleFriden | 2 outras críticas | Mar 3, 2023 |
Lagercrantz beskriver de mange bøger og artikler om Proust som en ”industri”, som han ikke har følt sig forpligtet til at læse, før han gik i gang med at skrive bogen – og i øvrigt bidrage til, at industrien udvider med endnu en filial. I stedet er det Prousts vældige romanværk, der er udgangspunktet. ”Jeg har gennem flere år læst På sporet af den forsvundne tid og ikke stort andet,” skriver han (s. 9) og selvom bogen først og fremmest er et personligt vidnesbyrd om mødet med værket, så vil han også åbne det for sin læser. Det kunne typisk være én, der på et tidspunkt har fået læst et bind eller to, men så er gået i stå på sin vej gennem labyrinten.

Den beskrivelse passer vældig godt på mig. Jeg er ganske vist ikke gået i stå, men jeg har læst det første bind, Swanns verden, og bind to står nu på hylden og venter på det rette øjeblik. Det er faktisk et fint udgangspunkt, for nogle af de personer og episoder, der diskuteres i bogen (f.eks. Charles Swann og hans forhold til Odette, barndomserindringerne fra Combray osv.) havde jeg allerede mødt og kunne dermed genkende, og samtidig har jeg nu fået nogle veje ind til personer og tematikker, som først for alvor træder frem i romanens næste bind.

Lagercrantz vil ikke læse biografisk og han kritiserer stærkt de kolleger, der bruger det meste af deres tid på at bestemme, hvilke personer og episoder, der har inspireret romanens figurer. Men han gør det naturligvis også selv – og har selvindsigt nok til at indrømme det – for ”det er min tro at læsningen beriges af hvert nyt betydningsplan.” (s. 126) Det er der næppe tvivl om. Jeg er ikke specielt optaget af, hvor mange af Prousts erotiske eventyr, der er afspejlet i hans roman, men det er interessant at kende hans engagement i Dreyfus-sagen, og det er også rart nok at få fastslået, at Bergotte, Vinteuil og Elstir, romanens tre fremtrædende kunstnere, er udsprunget af Prousts fantasi.

Først og fremmest var det interessant at læse om inspirationen fra John Ruskin, som Proust oversatte til fransk, og at læse Lagercrantz’ udlægning af Prousts metode. Når man læser På sporet af den tabte tid, er det åbenlyst, at Proust benytter sig af associationskæder og lange, sidestillede passager, som får enkelte episoder eller genstande til at fremstå mangefacetterede, men det var nyt for mig, at personer og handlinger også forskyder sig bagud i tid, så den enkelte tjenestepige eller adelsmand også bliver en repræsentant for utallige generationer af tjenestepiger og adelsmænd på stedet. Det vil jeg holde øje med, når jeg sidder med romanen næste gang.

Tolkningen af kærlighed hos Proust er også interessant. Lagercrantz refererer Saint-Loups kærlighed til Rachel, som han først ser i et teaterstykke, og som han i en sådan grad idealiserer, at han forelsker sig i dette billede af hende. Selv da han møder hendes veninder fra bordellet holder han fast. ”Hans kærligheds vidunderlige drøm sejrer, og han beslutter at forære sin elskede et brilliantsmykke til en værdi af halvtreds tusind. For i hans øjne vedbliver hun at være en åbenbaring…” (s. 59) Det er selvfølgelig et selvbedragerisk valg, men jeg kunne sagtens genkende, at for Proust er det velvillige selvbedrag en nøgleingrediens i den store kærlighed.

Lagercrantz laver mange fortolkninger på bogens 160 sider, og dele af den sagde mig ikke så meget. Det vil måske ændre sig, når jeg har læst mere af selve romanen, men i hvert fald opfyldte den sit væsentligste formål: Jeg glæder mig til næste bind af Prousts mesterværk.
… (mais)
½
 
Assinalado
Henrik_Madsen | Feb 19, 2017 |
Om konsten att läsa och skriva är en kort bok, men en som rymmer många tankar: om skrivande, om kritik, och om läsning i allmänhet. Det är mycket som hinner täckas: om läsning som moralförbättrare (fungerar knappast), om omläsning, om huruvida det är möjligt att lära sig bli en bättre skribent, om att läsa poesi, om brevskrivning.

Jag vet dock inte om det är en speciellt bra bok; kanske var jag lite distraherad, och visst finns det en del tänkvärda saker, men den lämnade mig i stort sett oberörd. Möjligen beror det på den fragmentariska karaktären, möjligen som sagt på dålig koncentration, men om den lyckades greppa tag någon gång så släppte den också snabbt.

Avrekommendera från läsning vet jag alltså inte riktigt om jag vågar: det kan ju hända att den växer när den fått stå på bokhyllan ett slag. Jag hoppas det, men tvivlar.
… (mais)
½
 
Assinalado
andejons | 2 outras críticas | Dec 25, 2010 |

Prémios

You May Also Like

Associated Authors

Estatísticas

Obras
50
Also by
3
Membros
844
Popularidade
#30,296
Avaliação
3.9
Críticas
8
ISBN
111
Línguas
8

Tabelas & Gráficos