RB-7

Librería 6. Estante 1.

Kunskapen om antikens filosofi har nått oss på många vägar; av vissa filosofer finns mycket av deras egna texter bevarat, av andra nästan inget, utan de står endast att läsa om i andras sammandrag och polemik. Platon och Aristoteles hör till de förra, Sokrates och Epikuros till de senare. För Epikuros, liksom flera andra, är en av de allra viktigaste källorna Diogenes Laertios Berömda filosofers liv och läror, en filosofihistoria uppdelad på tio böcker, med stark biografisk inriktning.

Laertios levde troligen under 200-talet e.Kr., vilket framgår av vilka andra författare han citerar. I övrigt har vi inga biografiska fakta att tillgå om honom. Han är en tämligen skvallrig och osjälvständig författare, omdömen som inte enbart skall ses som negativa. Hans tendens att fokusera på anekdoter ur filosofernas liv snarare än deras läror är stundom frustrerande, men å andra sidan gör hans oförmåga att ta ställning att läsaren slipper fundera på var filosofernas egna åsikter slutar och författarens tar vid. Det anekdotiska tycks också i varje fall för kynikerna ge tämligen gott resultat, och oförmågan att ta ställning tycks kongenial med Epikuros (den ende filosof han tar i försvar mot belackarna) och dennes utläggning om de astronomiska fenomenen och att det är viktigare att nå sinnesfrid än att dogmatiskt hänge sig åt en viss förklaring.

Verket har försetts med en komplett svensk översättning av Johan Flemberg, och läsaren konstaterar med förtjusning att det är ett verk för den arbetande läsaren: det finns såväl ett gediget register som ordentlig apparatur för notering av emendationer och lakuner; något mindre glädjande är att alla noter placerats efter texten, vilket leder till ett fasligt bläddrande, då femhundra sidors grundtext utökats med noter omfattande fjärdedelen så många sidor. Som läsare lär man sig snabbt att en del av dessa tämligen säkert går att hoppa över, då behovet av upplysningar om exakt versmått när prosan avbryts är begränsat; de som rör själva texten och dess innehåll i övrigt är av desto större värde.

Som den enda bevarade antika filosofihistoriken är Berömda filosofers liv och läror av oskattbart värde. Montaigne tyckte att det hade ett behövts ett dussin Laertios, ett omdöme man gärna skulle instämma i om man fick komma med vissa förbehåll: trots att han har sina goda sidor skulle nog de flesta hålla med om att det hade varit önskvärt om de där tio hade varit lite mindre intresserade av pikanta detaljer ur filosofernas liv och ägnat deras läror mer möda. Likfullt är Laertios vad som finns att tillgå, och det är inte fy skam det. ( )

VIDAS Y OPINIONES DE FILÓSOFOS ILUSTRES

Testimonio insustituible sobre la tradición de las escuelas
filosóficas griegas al ser el único compendio de este tipo
que ha llegado hasta nosotros, las VIDAS Y OPINIONES
DE LOS FILÓSOFO MAS ILUSTRES, obra compuesta en
la primera mitad del siglo III por DIOGENES LAERCIO,
fue desde principios del siglo XIX objeto de reproches, sobre
todo por parte de los filósofos, que no encontraban en ella
la historia de la filosofía antigua que habrían querido
encontrar. Sin embargo, llevado por aficiones más
filológicas que filosóficas, su autor como aclara en su
introducción Carlos García Gual, responsable de esta
primera traducción integra de la obra desde la que hiciera
Ortiz y Sanz en 1792- solo pretendió registrar para la
posteridad el espléndido legado sapiencial de los no en
vano ilustres filósofos griegos, tarea que llevo a cabo en un
texto que resulta hoy uno de los más atractivos del legado
helénico por su información minuciosa y su amenidad.

Much of our knowledge of the Pre-Socratics and other Greek philosophers, comes from Diogenes Laertius. While there may be some criticisms that can be provided about this work, it's weaknesses are far outweighed by it's strengths as a primary source.
Obviously, many biographical details of the philosophers here treated are anecdotal and probably not historically accurate in every case, but that doesn't really detract from the work. I think Laertius did a fairly good job at presenting the teachings of the philosophers treated. One can simply look at the philosophers whose works are still extant in order to show that he was faithful in summarizing them. He certainly humanizes them to a great extent; e.g. Diogenes the Cynic comes off as a bit of an arrogant blowhard; Aristippus the Cyrenaic seems to be more of a comedian (in the modern sense) than a philosopher; and Epicurus comes off as bit of a cult leader. Laertius does seem to be interested in particular philosophers more than in others. He spends an ample space on philosophers such as Plato, Diogenes and Epicurus. This may indicate his personal interest in these philosophers, or possibly their acknowledged influence.
This is really an excellent early survey of Greek philosophy and thus essential reading for those interested in the subject of philosophy in general and Greek philosophy in particular. ( )