Maps and Legends by Chabon, Michael [McSweeney's,2008] (Hardcover)

admittedly, my chabon blindspot is larger than jupiter, but this was a delightful collection of short stories and essays about chabon's life and writing process, and meditations about both the type of stories he likes to read, and the sort of novels he'd like to write. heeeeeeeeart. michael chabon, i'd convert to judaism for you! ( )

De essäer som här samlats handlar i stort sett endast om underhållaning, från den inledande som försvarar denna förkättrade benämning, till en avslutande bonusessä om superhjältar och deras dräkter. På vägen dit passeras nordisk mytologi, Sherlock Holmes, golem, serier (vissa av dem sådana jag aldrig hört talas om) och spökhistorier.

Det är, kort sagt, den sorts litteratur svagare naturer inte vill erkänna sig läsa; den sorts litteratur som med obemärkt ironi på engelska sägs tillhöra genrer. Chabon tycker sådana attityder är nonsens, i synnerhet när sådan litteratur råkar komma från pennan av en »riktig« (möjligen »viktig«) författare och då måste frälsas från att förpassas till specialhyllorna i boklådorna. Att han således låter Cormac McCarty ta plats mellan American Flagg! (en av de där okända serierna) och M.R. James, författare till spökhistorier, får nog sägas vara en form av lätt dold drift med sådana attityder.

Nu är det här förvisso en samling essäer, och inte bara en samling texter om litteratur och tillhörande teori; Chabon visar att han förstår vad detta ger för möjligheter genom att inte nöja sig med att skriva lite för smart prosa om andras texter, utan ger sig också på sina egna minnen, främst från sin uppväxt i ett framväxande Utopia (som till slut visade sig bli bara ännu en villaförort), om sin judiska bakgrund, och hur det gick till när han skrev sina första böcker.

Sådant ger välkommen omväxling, för även om han är ivrig att se till att läsaren hänger med ordentligt och därför t.ex. avslöjar mycket av handlingen i de två första böckerna när han skriver om Philip Pullmans Den mörka materien, så är det ändå en svår konst att skriva om litteratur i andra hand.

Så, även om det är svårt att göra mig helt nöjd med essäistik, så kommer det här mer än tillräckligt nära. Jag gillar överlag de ämnen som presenteras, jag gillar Chabons sätt att skriva, och jag gillar i stort sett de åsikter han torgför. Även om han kanske inte revolutionerar hur jag ser på de ämnen han skriver om så ger han ändå en tillräckligt att tänka på. ( )

Great book of essays made all the more wonderful by an incredibly artistic triplicate dust jacket. ( )

Chabon's essays on writing - both his and others' - shows a deep fascination with golems and comic books ( )

We've got a kind of 'doth protest too much' thing going on here. Chabon claims to be writing simply to entertain, but his essays and novels are filled with literary allusions and philosophical stratagems. I only managed to get through two of these, though I skimmed most of the rest. I did not feel enriched, nor as if there was anything truly illuminating or even all that evocative here. I'll continue reading him, as I've loved some of his other works. But I won't expect to be pleased with every one of them. Sorry. ( )