Hur skall man beskriva Ester Blenda Nordström? Som briljant journalist och författare, som skrev om svenska pigor och samers liv, reportage från Kamtjacka och barnböcker som etablerade en tradition som Astrid Lindgren kunde finna näring i? Som politiskt varelse som argumenterade likväl för kvinnors rättigheter som för »lapp skall vara lapp« och hjälpte fram det antidemokratiska bondetåget? Som sällskapsmänniska, lesbisk i en tid när det var förbjudet, alkoholist, motorburen ungdom, lantarbetare? Hon ägnade sig åt mycket, letade sig in i många hjärtan, men tycks ha varit dålig på att hantera sitt eget. Hon tycks ha varit lyckligast långt från civilisationen, hårt slitande i vidunderlig natur, men återvände ändå till Stockholm, nöjeslivet och skrivandet.

Fatima Bremmers biografi Ett jävla solsken hyllades starkt: det är en välskriven, litterär berättelse. Den kan möjligen kritiseras för att den drar åt det berättande snarare än det redovisande (även om källförteckningen verkar oklanderlig): Bremmer, och läsaren, tjusas liksom samtiden av Nordströms vitalitet och karisma.

Nordström var långt ifrån okritiserad i samtiden; Bremmer citerar vid ett par tillfällen syrliga kommentarer om hennes liv ur Dagens Nyheter. Från det att reportaget och boken En piga bland pigor publicerades fram till det att hon i fyrtioårsåldern drog sig tillbaka till ett lanthushåll och matade sitt missbruk av alkohol och opium tycks hon ha varit en uppseendeväckande ung kvinna som banade ny väg och umgicks med de rika och mäktiga likväl som de fattiga och arma: hon ordnade nödhjälp till norra Finland och gick på luffen i USA ena stunden och umgicks i nästa med prinsar, författare och industrimän.

Det är en fascinerande person som tecknas, som tycks ha haft svårt att slå sig till ro och enligt egen utsago bränt sitt ljus i bägge ändar. Hon deltog i mycket, bidrog till mycket, men tycktes aldrig riktigt ha funnit sin plats; när hon försvann ur rampljuset glömdes hon lätt. Att hon hämtats ut ur skuggorna och hela hennes liv kan skildras utan att skygga för några delar är gott. Hon tycktes själv vilja befria flickor ur gamla förväntningar med sina barnböcker, förhoppningsvis kan hennes eget liv också inspirera på liknande sätt. ( )