En samling livsvisdom.
Åh, vad jag tycker det är trist med livsvisdomssamlingar!
I Kewenters fall är det i formen av en (nybliven?) pensionär som äntligen finner tid och mod att göra vad hon vill och vad hon känner. Åsså minns hon tillbka på sitt liv. Så urtrist. Och språket saknar spänst och färg.
En mycket tråkig och ointressant roman som inte säger något som vi alla inte redan visste. ( )