Tor Julius Efraim Andræ, född 9 juli 1885 i Vena socken i Kalmar län, död 24 februari 1947 i Stockholm, var en svensk kyrkoman, religionshistoriker och orientalist, vid sin död biskop i Linköpings stift (1935–1947). Han är gravsatt på Gamla kyrkogården i Uppsala. Son till kyrkoherden Anders Johan Andræ och Ida Nilsson.

Efter studentexamen i Linköping 1903 studerade Andræ vid Uppsala universitet där han blev filosofie kandidat i semitiska språk och litteraturhistoria 1906. Andræ blev teologie licentiat 1912 och utnämndes året efter till komminister i Delsbo. Efter doktorsexamen 1921 blev han kyrkoherde i Gamla Uppsala 1924. Mellan 1927 och 1929 hade han tjänsten som professor i religionshistoria vid Stockholms högskola och blev därefter professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala.

Som akademiker ägnade sig Andræ särskilt åt att studera islam och Muhammeds liv och gärningar. Han deltog också i redigerandet av kyrkohandböcker och 1937 års psalmbok (1936–1941?).

År 1935 utnämndes han till biskop i Linköpings stift. När Bondeförbundets partiledare Pehrsson-Bramstorp samma år bildade "semesterregeringen" kallades Andræ till posten som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.

Efter Nathan Söderbloms bortgång 1932 invaldes Andræ i Svenska Akademien. År 1935 blev han ledamot av Vitterhetsakademien.

Tor Andræ ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. ( )